Palme och vänstersossarna, en illusion som faller

Ännu mer forskning visar på Sveriges ställning som hemlig USA-allierad under Kalla kriget. Enligt nyexaminerade doktor Jerker Widén så var Pentagon Sveriges bästa vän i USA. Det var den amerikanska armén som såg Sverige som en livsviktig kugge i Europas försvar. Pentagon var även drivande i att vi släpptes in från kylan efter att Palme vandrat hand i hand i ett fackeltåg 1968 med den från kommunistdiktaturen i Nordvietnam utsända ambassadören Ngyuen Tho Chan, samt Palmes famösa tal där USA:s Julbombningar av Hanoi 1972 jämfördes med bla nazistiska Förintelseläger.

Alltså aktualiserar doktor Widéns arbete vår syn på Olof Palme, som har reviderats en del sedan mordet 1986. Jag läste tidigare i vår Claes Arvidssons lysande Palmebiografi ”Med verkligheten som fiende”. Boken är inne på samma spår som Widén och ger en bild av Palme som är betydligt mer komplicerad och ofta mer motsägelsefull än vad både hans kritiker och hängivnaste beundrare brukar återge. På ingen front är detta så tydligt som i utrikespolitiken. Detta slår visserligen till både höger och vänster. Palmes mest hetlevrade kritiker från högerhåll som anklagade honom för att sälja ut Sverige åt ryssen, är troligtvis rätt snopna idag. Men de kan i alla fall framhålla att Palme knappast var ärlig i sin retorik i jämförelse med handling.

Men de största förlorarna i nutid måste vara alla dessa vänstersossar som lyfter fram Palme som deras man. Alla dessa 68:or, FNL:are, socialdemokratiska fredsaktivister som stolt tågade i Vietnamdemonstrationerna tillsammans med honom. Föga visste de att Palme lät SÄPO och IB åsiktsregistrerade och bugga meddemonstranterna. Det om något tyder på att förtroendet knappats var ömsesidig mellan statsministern och vänsteraktivisterna. Till detta kan vi nu addera Palmes rika kontakter med Pentagon och hur han kurtiserade amerikanska militären för att töa upp förhållandena efter hans anklagelser mot USA i Vietnamkriget. Man kan ju tex fråga sig ifall statsministern själv ansåg att bombningarna av Hanoi kunde jämföras med Förintelsen i och med att han var så mån av att vara på god fot med de som skall ha utfört det hela. Det kanske de som med eftertryck hänvisar till talet än idag skall tänka någon sekund på…

Och Hanoibombningarna då? Enligt Stanley Karnow var de absolut inte så brutala som pressen i väst påstod. Trots att det var den mest koncentrerade flygoffensiven mot Nordvietnam under hela kriget så klarade sig staden någorlunda väl undan. Faktiskt så var hela operationen inriktad på att minimera civila förluster och med tanke på dåtidens teknik så gick det någorlunda väl. Trots att ditresta amerikanska fredsaktivister försökte få kommunistregimen att lägga fram förlustsiffror på 10 000-tal så var (och är) de officiella siffrorna att ca 1300 civila dödades i Hanoi, och ytterliggare i 300 Haipong. Det var en hel del mindre offer än vad motsvarande bombningar av tyska och Japanska städer orsakade under Andra Världskriget.

Förresten, vad kallas en doktor vid Försvarshögskolan? Är de också Filosofie doktor eller finns det Militäre doktor? Man blir ju lite nyfiken.